Tänker mycket på det vi pratade om i fredags, på rädslan. Fröken Terapeut pratade så bra om att våga gå ’varvet runt’ med rädslan, våga tänka igenom allt det man är rädd för. Räcker inte ett varv får man gå två, och då känns det andra varvet förhoppningsvis lite lättare och inte lika hemskt.
Jag som är visuellt lagd ser det som en busslinje där man hoppar på, stannar vid varje hållplats och ser vad det kan finnas för rädslor där. När man kommer till ändstationen kan man förhoppningsvis hoppa av och återgå till livet istället för att konstant sitta på den där bussen.
Det kan ju finnas trevliga busslinjer också, där cirkeln handlar om att tänka på att allt inte måste gå åt skogen. Men hur trevlig den där linjen än verkar så är det ändå den andra jag hoppar på.
Märkligt. Eller kanske är det så att jag bara måste åka just den linjen tills jag är klar med den på något sätt. När väl det är gjort kanske jag kan gå på gatan och tänka att ’jahaja, där kommer rädsla-bussen. Den behöver jag inte åka så ofta längre.’
Det känns väldigt avlägset, jag vågar knappt åka en enda hållplats.
Men jag hoppas att det ska vara så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
3 kommentarer:
Vet du, jag väljer också fel buss. Ångest-bussen oftast, som inte ens verkar ha en ändhållplats utan mer är en ringlinje som går runt och runt tills man grubblat sig trasig över allt... Och jag tror också att man behöver göra de här resorna ibland, men att man ska komma ihåg att hoppa av bussen också. Ta en promenad längst havet och bara känna vinden mot huden, till exempel.
Nu är det ju dessutom busstrejk här i huvudkommunen. Hurra! ;o)
Ta den där jobbiga bussen ibland men försök ta den trevliga också emellanåt, som omväxling & avkoppling.
Kram kram kram kram från Bryssel!
Annika, det är kanske det som behövs - busstrejk!
Skönt att höra att jag inte är ensam på ångest- och rädslobussen. Skönt att veta att du är på sätet bredvid. Vi kanske kan byta buss tillsammans.
Skicka en kommentar