Du vet väl om att du är värdefull

Bara ett par kvarter från där jag bor ligger, mitt bland husen och gatorna, en liten park med en gammal kyrkoruin. En skön oas för tanter med små golvmopps-hundar, tonåringar som vill pussas, farbröder med ölburkar eller bara söndagsflanörer.
Ruinen används fortfarande till kyrkliga saker när vädret tillåter.

Idag är det jobbigt för mig att gå min promenad, för jag har så ont, men det känns ändå skönt att komma ut och röra lite på mig.
När jag närmar mig ruinen ser jag att det pågår något där. Ett dop. Ett litet barn i vit, lång klänning och glada, stolta och förväntansfulla gäster. Man känner sig lite som en inkräktare när man går där utanför de låga murarna och ser allt, men samtidigt ser jag det härliga i att dela det som händer därinne med dem som råkar gå förbi.

När jag är precis i höjd med den lilla dopskaran sjunger de en sång.

Vägen hem går lättare än vägen dit, trots att det är uppför hela vägen. Och i det kompakta molntäcket mitt sinne befunnit sig i idag blir det en liten springa.

När jag kommer hem pustar jag ut efter trapporna och tänker på sången jag fick dela med det lilla barnet som bars fram till dopet.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du.