Dagsform: Att våga blicka framåt trots allt

Jag har gått en utbildning under våren som handlar om coaching. Sista dagen av 5 är precis avslutad och min hjärna går för högvarv. Förutom all kunskap jag fått har utbildningen gett många tillfällen till reflektion över min egen situation och utveckling.

Bara det faktum att jag gick hit ser jag som ett framsteg. En tro långt därinne på att det finns en framtid, en framtid som jag i mångt och mycket fortfarande kan påverka. Det är den delen jag måste fokusera på nu, inte den som ligger utanför min kontroll.
Vet att det är lättare sagt än gjort men är det något jag lärt mig under den här våren så är det att min gamla klyscha ’tänk att det värsta ska hända så blir du bara positivt överraskad’ definitivt ska ut ur mitt liv nu. Jag vill inte liva på det viset längre.
Till helgen ska jag åka ut till havet och slänga i den; klyschan alltså. Och kanske mig själv oxå, om vädret tillåter. Fast skillnaden är att jag ska upp till ytan igen.