Äntligen lite action

Det är skönt med brev från sjukvården. De är lätta att känna igen där de ligger på dörrmattan. Det låg t o m med adressidan upp så jag kunde se Västra Götalands-logon där i vänsterhörnet.

Ögnar igenom kallelsen till tant doktor och inser att här snackar vi action. Imorgon 11.20 ska jag infinna mig på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås för 'undersökning med anledning av hitkommen remiss.'

Jag reflekterar lite över hur lätt sjukvården skulle kunna göra det lilla extra för oss patienter.

Brevet jag fick var daterat och skickat i torsdags. Troligtvis tänkte man inte på att fredag var helgdag och att jag alltså skulle få brevet dagen innan jag skulle vara där.

Det gör inget, det finns inget som hade kunnat vara viktigare. Men tänk om, bara OM man fick fantisera fritt och då önska att en kopia av kallelsen gått iväg via e-post till mig. Eller enbart den vägen, så hade portot och kuvertet sparats in. Vad annorlunda min helg hade blivit då, om jag vetat att det fanns en tid att hänga upp tillvaron på, att jag var inne i loopen, att någon fixat lite action!

Vet att det bara är en undersökning, men ändå. Ovissheten gör så illa, drar ner tankarna i ett träsk av destruktivitet och passivitet. Att veta att jag ska få träffa någon som jobbar med mitt fall lindrar och gör att man inte dras ner; i alla fall inte lika ofta och lika illa.

Ska bli skönt att träffa tant doktorn och få reda på hur operationen ska gå till. Jag vet att de ska öppna ärret efter mitt födelsemärke igen genom ett tvärsnitt, samt kolla om cancercellerna spridit sig till mina lymfkörtlar i ljumsken. Känner att jag saknar information om allting, vilket inte är bra för personer som jag med mycket livlig fantasi. Hjärnan bara ploppar fram nya frågor. Det är bra. Då händer det något.
Äntligen lite action, som sagt.