Överlevarkvinnan

Överlevarkvinnan jobbar på samma företag som jag. För ett antal år sedan berättade hon för mig om sin cancer. Hon var ungefär i samma ålder som jag när hon fick beskedet. På det följde en tuff, mycket tuff kamp; inklusive alla cancerbehandlingens delar och biverkningar i form av bortplockade inre organ, strålning, cellgifter o s v.

Vi ses inte så ofta på jobbet, men häromdagen satt jag på ett möte och betraktade Överlevarkvinnan i smyg. Svårt att förstå att denna kraftfulla person, med sin starka, stora personlighet, sitt aldrig sinande engagemang, sin härliga, underbara intensitet, har stirrat döden i vitögat. Men hon har inte bara gjort det. Hon har stirrat tillbaka. Och vunnit.

När jag tänker på cancer vill jag tänka på Överlevarkvinnan. Och på den vanliga dag för några år sedan när vi åt lunch och jag fick reda på att det var ingen vanlig dag, utan dagen då hon varit symptomfri i 5 år och alltså friskförklarats.

Överlevarkvinnan och den dagen vill jag tänka på. Hon är, genom sin blotta uppenbarelse, ett levande bevis för att det går att ta sig igenom den mörkaste tunnel och komma ut; inte bara som en som överlevt, utan som en hel, stark, varm och levande människa.