Jag pratar med Kvinnan i Hamnen

Kvinnan i Hamnen gråter och säger: ’Jag läser din blogg varje dag. Och jag gråter. Hela, hela tiden är jag så ledsen för dig. Jag vill inte vara hos dig varje dag, varje timma och varje minut. Varje sekund vill jag vara nära dig.’

Det tar ett tag för mig att fatta vad hon sagt. Hon läser min blogg varje dag och gråter. För mig.
’Om du gråter av det, varför läser du då?’ tänker jag.
Och vet svaret innan jag ens formulerat frågan.
Det känns så mycket i mitt hjärta att det nästan gör ont. Och inte ens alla mina ord räcker till för att försöka beskriva.