Läka utanpå och inuti

Skönt att ha första arbetsdagen gjord. Skönt att vara lite som vanligt mitt i allt ovanligt.

Sov gott i soffan en stund när jag kom hem, det tar på krafterna att läka. Inte nog med att det gör ont i såren, när man inte går ordentligt blir belastningen annorlunda och det gör ont i knän, musklerna i baksida lår i andra benet, ryggen etc. Men jag är ändå så glad att jag kan ta mig framåt, och väldigt väldigt glad att jag kan ta mig upp och ner i trappor. Och att jag orkar jobba.

Men visst är det tungt, allt det som inte har med kroppen att göra, utan själen. Nu kommer en lång, lång vänteperiod och jag måste träna på det här med delmål och samtidigt vara rädd om mig själv när kroppen har så mycket att läka.

Så många scener spelas upp för mig, av saker som har varit under den senaste månaden, av scenarier som kan komma att utspelas i framtiden. Då är det en utmaning i sig att leva här och nu.
Men det är det jag måste göra för att kunna orka.