En sådär dag har det varit idag. Jag är trött och less på att ha ont, att inte få besked om mina provsvar, att bara gå härhemma och 'vila' från det jag kommer hem från jobbet vid 3-draget.

Är labil till humöret, gråter för minsta lilla och tar mig igenom en månads känslor på ungefär 2 timmar - hopp, förtvivlan, uppgivenhet, glädje över att trots allt ha ett mycket bättre allmäntillstånd än för en vecka sedan, ilska över att jag inte fått hämta mig från den ena smällen innan den andra kom. Och massor mer.

Försöker tänka positivt och är alldeles ärligt glad för varje ny dag jag får när jag kan ta mig upp ur sängen och faktiskt åka till jobbet och hem igen. Försöker sätta små mål - ska försöka köra själv till jobbet nästa vecka, behöver kanske hjälp att handla mat en gång till, sen ska jag försöka det oxå, o s v. Men ibland orkar man bara inte, och då får jag dåligt samvete för att jag inte har vett att uppskatta allt jag faktiskt kan, och att jag mår förhållandevis bra. Det kunde vara värre. MYCKET värre.

Men ibland finns bara inte kraften där. Var hittar man den?