Vägen tillbaka till det vanliga

Blondie sitter i min soffa och säger så kloka saker. Hon säger som det är, inte det hon tror jag vill höra.
Efter semestern ska jag börja jobba heltid, efter 2 års sjukskrivning, med gradvis uppgång i arbetstid. Egentligen skulle 100%-spärren passerats innan semestern men företagsläkaren förlängde i och med att jag fick min melanom-diagnos.

"Förbered dig" säger Blondie, "förbered dig på att det i början bara kommer att handla om jobba, äta, sova. Det är allt du kommer att orka, och knappt det. Så kommer det att vara ett tag. Planera inte in en massa annat utan fokusera på att klara det dagliga. Men glöm inte de små delmålen, något att se fram emot, som ger dig energi att orka. Och sedan blir det gradvis bättre och bättre. Och, det känns faktiskt skönt, fast det är jobbigt. Att få vara 'normal', vanlig."

Jag känner att jag kommer att göra detta på två plan. Dels efter min långa sjukskrivning, dels i att landa och komma tillbaka efter allt som hänt mig sedan melanom-beskedet, och hur jag tacklar det, dag för dag, kontroll för kontroll.

Det är skönt att det finns människor runt omkring mig som vet lite vad den resan kan innebära, tillbaka till det vanliga. Det är skönare att gå om man har sällskap på vägen. Vägen tillbaka till det vanliga. Vad skönt det ska bli.