Så nära - så avlägset

Jag hänger upp nya handdukar i badrummet. Ett badlakan är inte som de andra handdukarna. För det första är det mjukt, torktumlat. Jag tumlar aldrig tvätten numera, den torkar så snabbt ändå. Men handdukarna blir ju stelare.
Den luktar annorlunda, annat tvättmedel och sköljmedel.

Och jag inser. Den låg längst in i skåpet så jag har inte använt den sen jag flyttade i mars.
Det är en handduk från mitt gamla liv. Med mannen. I huset. Innan jag fick malignt melanom. Känns som så länge sedan.
Undrar om det kommer att vara så framöver, att jag ser saker i före och efter. Före och efter jag blev cancerpatient.
När jag duschat använder jag den mjuka handduken med den annorlunda doften. Så bekant, så nära. Och ändå, så oändligt långt bort. I ett annat liv.