En ny insikt

Jag sitter i en brassestol på gräsmattan utanför stugan. Om man är tyst hör man havets vågor.
Lugn råder efter en skön dag i sommarsverige, med cykeltur, stor glass och mycket avkoppling. Om en stund äter vi middag och går en lång promenad utmed stranden; en av Sveriges vackraste, utmed Skånes ostkust.

Men just nu sitter jag här i brassestolen, läser lite, småpratar med Mini-JP. Vi pratar om ålder, att jag är lite, lite äldre än hennes mor, som är väldigt ung för att ha en 15-årig dotter.

'Jag trodde du var yngre' säger Mini-JP. 'Det är nog för att jag är så barnslig' blir mitt svar.
'Nä' säger Mini-JP. 'Du är inte barnslig, du är dig själv.'

Och jag känner efter. Just där, just då, så är jag faktiskt precis mig själv. Mycket mer mig själv än på länge, mycket mer mig själv än jag visste att jag kunde vara.
Vad skönt det känns. Att vara mig själv och se att det håller.

Jag inser att jag fått en av de finaste komplimanger som finns. En som inte handlar om prestationer, eller att leva upp till andras projicerade förväntningar. Utan den bekräftelse vi alla så väl behöver - att det är ok att vara sig själv. Ja, faktiskt mer än ok. Det bästa.
Jag blir alldeles varm i hela kroppen.