Emilia ringde idag. Pratade om lite allt möjligt, hon satt och solade. När vi ändå är inne på just solande: om det är någon som undrar så är det fortfarande helt ok att säga till mig att man solar... ;)
Hon frågade inte ens hur jag mådde. Jag vet. Allt är inte om mig, och det hoppas jag alla som står mig nära känner. Bara för att jag har det jobbigt betyder inte det att jag inte vill veta hur det är med vänner och familj – jag är den sista som bara vill att det ska vara om mig! Men jag blev besviken att hon inte ens frågade om jag varit på mitt läkarbesök, och hur det gick. Tufft att medge för mig själv, men det blev jag.
Är jag sådan också? Att jag inte lyssnar utan bara går på om mig o mitt? Eller kanske inte orkar prata om det som är viktigt, men ofta också jobbigt? Snälla alla som finns runt omkring mig – nyp mig då hårt!!! Fast helst inte i höger lår, det är att ta i tycker jag. Men jag fick mig en tankeställare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
4 kommentarer:
INTE EN CHANS! Du är INTE sån! Tvärtom. Precis tvärtom. Du är så mån om mig att jag ibland kommer på mig själv med att fundera på om jag ens frågade hur det var med dig. Som igår när du ringde till exempel. När vi lagt på slog mig tanken att vi bara pratade om mig. Så det kanske snarare jag som ska ha det där nypet ibland!
Haha Känner igen mig i lilla Fi, tycker ocksá det känns som man pratar mest om mig! Det är sá häftigt med en vän som du, för du glömmer verkligen inte bort en annan för dig själv! Tycker du gott kan bli lite mer självisk, dock;-)
Kommer snart hem igen, för att sen áka igen...vi kanske kan ses om nágra veckor?
Sköt om dig!!!
Kram
Det kanske är så att vi alla behöver oss ett nyp ibland! Ingen nämnd och ingen glömd... (oj, jag inser att det jag nyss skrev blev dubbeltydigt, men det kanske stämmer i båda fallen... ;)
Skicka en kommentar