Trött

Jag är trött. Inte bara vanligt fredagstrött. Inte bara trött på det vis att det det hjälper att sätta klockan en halvtimma senare på morgonen, utan bra mycket djupare än så. Trött ända in i märgen. Förkylning på gång. Tänk, efter allt jag gått igenom så har kroppen ändå hållit emot så bra. Inte förkyld på 15 månader.

Har klarat hösten, att gå upp på heltid efter den långa sjukskrivningen. Allt på jobbet med omorganisation och varsel. Jag har kämpat, och kämpar fortfarande med att bygga upp min styrka i benet efter operationen. Och allt annat. Det som är på insidan.

Jag kanske inte tänker på det så ofta men tänk all energi det tar att gå omkring med följeslagarna oro och rädsla. Ovanpå sorg över min och Mannens relation. Och ändå har jag orkat ända hit.

Ibland under senaste veckorna har jag känt mig orkeslös, uppgiven. Men jag är snällare, mer tolerant mot mig själv än tidigare. Förstår att det inte är konstigt att jag är helt uttröttad till kropp och själ.

Vägen tillbaka är lång. Ett första litet steg mot en mer varaktig vila och kraftsamling är de stundande helgerna. Ska bli skönt med dagar ofyllda av måsten och plikter, där jag får tid att tänka klart de tankar som kommer upp i huvudet. Det är något jag måste göra för att få mina krafter tillbaka.

Ska bli skönt med lediga dagar. Ska bli skönt med ett nytt år. Jag orkar inte med mer av 2008 nu.