Hoppets livboj

Jag sitter på ett möte på jobbet där ämnet som just avhandlas inte direkt kommer etta på intressetoppen för mig. I stället betraktar jag mina kollegor. Blicken fastnar hos en kvinna jag inte känner så väl, men som jag gillar för att hon är rak och tydlig och vågar stå upp för det hon tycker. Hon har ett vackert halsband.

Några veckor senare har jag sett det där halsbandet några gånger och frågar henne var hon köpt det.

Sen kommer det jobbiga. Jag vill ha ett sådant halsband, precis som det hon har. Men hur kul är det för henne, att ha en copycat-kollega?? Eftersom kollegan just är rak o tydlig tänker jag 'vad 17 - jag kan ju i alla fall fråga.' Och hon har inget emot det utan väljer att tolka min fråga som en komplimang till hennes goda smak. Jag blir glad.

Idag kom det hem i posten, mitt halsband. Det är format som en cirkel, ca 2 cm i diameter, och hänger i en silverkedja. I cirkeln finns bokstäver inristade.

Jag provar halsbandet och ser mig själv i spegeln. Det är fint. Bokstäverna formar, 3 gånger, ett ord, på engelska. Ett av de vackraste orden jag vet. Hope.

För mig är ringen med det vackra ordet skrivet tre gånger inte bara ett halsband. För mig har den lilla ringen stora likheter med en livboj. En hoppets livboj.

PS. Det finns en knorr till. Livbojen ger inte bara mig hopp, utan bidrar även barn som drabbats av cancer. www.barncancerfonden.se