Jag får kliva ur rampljuset och bli lite vanlig

Jag träffar min kompis, den vackra persiska kvinnan, och vi går igenom den fantastiskt vackra staden. Hela centrala stan är som en enda stor juldekoration med fantastisk ljusdesign, musik, bildspel och en enorm stämning. Gatorna är fulla av människor med rök ur munnen, trots att klockan är 5 på eftermiddagen.

Vi sätter oss i värmen på ett café och tittar ut över den upplysta paradgatan.

Jag och den vackra persiska kvinnan har inte känt varann så länge. Vi delar födelseår, men annars är våra bakgrunder på ytan helt olika. Hon, uppvuxen i en stad i sydvästra Iran, och jag, från de västra delarna av ett konungarike vid polcirkeln. Ju mer vi pratar, desto mer tänker jag på hur lite de detaljerna betyder, och hur mycket som förenar oss. Tankar, känslor - vad vi mår bra av, vad vi oroar oss över.

När vi fått upp värmen och jag lyckats dra i mig hela morotskakan säger den vackra persiska kvinnan: "Lobelia, jag har bott i Sverige i över ett och ett halvt år. Jag har ett arbete där jag träffar svenskar varje dag. Men detta är allra första gången som jag träffar en kompis. En kompis som är min, som jag skaffat själv."

Det är nog inte förrän jag sitter på vagnen hem som jag verkligen reflekterar mer över det. En del av mig känner en enorm bestörtning och frustration, den andra känner glädje. Över att kunna göra något litet som är stort för någon annan. Över att en kopp kaffe en lördagseftermiddag kan vara en milstolpe för en annan människa samtidigt som jag själv har trevligt - aldrig har det populära näringslivsordet winwin kommit bättre till användning än idag.

Jag känner en annan glädje också. Under ganska lång tid har så mycket varit om mig - min sjukdom, min operation, min oro och rädsla, min separation, hur JAG mår och känner. Idag fick det handla om någon annan. Vad skönt. Att det just nu, just idag, inte finns någonting som ställer mig i strålkastarljuset, utan att jag får gå utanför min egen sjukdomsbubbla och vara något av det finaste man kan vara för någon. Vän.