Livsbarometer

Hemma hos pappa och hans sambo sitter en barometer. I hallen, precis innanför dörren. Precis som mina föräldrar gjort så länge jag kan minnas kan jag inte låta bli att knäppa till den med fingret varje gång jag går förbi och fascinerat följa den lilla nålen uppåt eller nedåt. Går nålen upp är vackert väder att vänta, nedåt - ja då är det lågtryck på gång.

Jag funderar över vårt ständiga behov av att veta vad framtiden ska bringa, och antar att vädret är det som bäst illustrerar detta intresse. Vi kan inte på något enda sätt påverka hur vädret ska bli, ändå lägger vi så mycket tid och kraft på att följa spådomar, diskutera och spekulera. Ibland är det skönt att prata om något som man inte kan påverka. Det är kravlöst och tar bort mitt eget ansvar.

Tänk vad smidigt om jag hade haft en livsbarometer jag kunnat knacka på på samma sätt för att få en förutsägelse om hur mitt livs väder ska bli under 2009.
2008 har varit ett gigantiskt, galaktiskt lågtryck, med några få solglimtar som hållit mig uppe. Jag är rädd att det ska fortsätta under nästa år, rädd för att tro och hoppas att nålen ska flytta sig uppåt.
Jag borde veta bättre. Efter att ha tittat på den där barometern i snart 40 år borde jag verkligen veta bättre. Nålen står aldrig bara på lågt. Och har den varit långt långt ner en längre tid så kommer det att komma en ändring, förr eller senare.
När jag ser det så är det givet. Så mycket svårare att se det när det verkligen gäller något viktigt, något jag kan påverka. Mitt liv.