onsdag 17 december 2008

Om att se fram emot

Jag kom in på universitetskursen jag sökte, en fortsättning på den jag läst i höst. Fick litteraturlistan idag och ser verkligen fram emot att plöja igenom den, även om det är tufft ibland att plugga parallellt med jobbet. Men det är kul. Är det kul har man ofta energi att göra det. Jag ser fram emot att det ska köra igång så fort jag tentat av höstens verksamhet.

Nästa vecka är det jul. Jag ser fram emot långa lata dagar, umgås med nära o kära, mycket glögg, läsa böcker i soffan, titta på vintersport på tv och stora sjok ostyckad tid som inte behöver rutas in med hjälp av Outlook.

När jag nu gått och tänkt på de här två sakerna i ett par dagar så får jag en insikt.
Något viktigt har hänt. Något otroligt viktigt.

Här har jag precis radat upp två saker som jag ser fram emot. Att se fram emot något, det betyder ju att man tror på morgondagen, på framtiden.
När såg jag fram emot något senast?

Blir glad. Fäller en tår. Över två små frön som legat länge i kall, ofruktsam jord. Jag vågar inte dra för stora växlar, men jag tror att något litet har hänt - inget märks på utsidan men inuti fröna finns lite liv. Fröna som är tro och hopp. Måtte året 2009 få bli ett år när de får sol och näring och får växa till sig.
Det ser jag fram emot.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad härligt lilla lobelia. Så skönt för dig att saker faller på plats, äntligen. Det unnar jag dig så väl och det är du så värd. Hur tusan, för mig som är ny här..., har du haft ork att studera? Saknar du kamin och värme är det bara att kliva på bussen och dyka in. Bor ett stenkast bort.

Varm hand
Markattan

Anonym sa...

Glömde ju glöggen, den står här och puttrar hela tiden.

Anonym sa...

Grattis! Det är alltid skönt att veta säkert, även om man nästan vet att man kommer in. :-)

A N N I K A sa...

Åh, visst är det underbart när man plötsligt inser att det där stora svarta börjar släppa. Bli luddigt och grått i kanterna åtminstone, och nånstans mitt i finns en reva där det kommer in lite ljus. Se fram emot är underbart, och lite extra underbart när man inte riktigt haft känslan på länge länge.

*kram* och en riktigt god jul!

PS. Vad pluggar du?? Nyfiken...

Lilla Lobelia sa...

Annika, det är en så perfekt bild, precis så känns det. Det går inte från svart till vitt bara sådär, men den där lilla revan visar tillräckligt med ljus för att motivera mig. Vet att den kommer att skymmas många gånger, men jag har en gång sett den...
God jul på dig själv om vi inte hörs innan.

Fieli sa...

DU ÄR FANTASTISK.

Anonym sa...

Nej, henrik släpper jag inte... han är redan nerpackad i resväskan!

Hoppas du får en fin helg! =)