Doktor U och jag.

Jag är patient på en liten privat vårdcentral som mer känns som ett kontor än en sjukvårdsinrättning. Stämningen är lugn, professionell och personlig.
Syster I och doktor U har varit med på min cancerresa, de känner mig rätt väl nu. De vet att jag gärna håller mig långt från sjukvården och inte ringer i onödan

De vet min medicinska bakgrund och att min mamma dog i magsäckscancer.

Så när jag ringer och berättar att jag haft lite problem med magen i 3 månader och mycket problem i 3 veckor, då går det undan. Ett dygn efter jag pratat med syster I har jag en lång o rejäl tid hos doktor U som frågar, förklarar och undersöker. Samt ser till att jag töms på 3 rör med blod.

Med stor respekt berättar hon att när en person som jag har ont i magen måste det utredas, men behöver inte vara allvarligt. Hon hoppas att förklaringen är att allt jag haft i mitt liv nu parkerat i magen, men är noga med att påpeka att hon måste VETA innan hon kan säga någonting.
Med magar är det uteslutningsmetoden, berättar hon. Vi börjar med syrahämmare, fekalieprover och remiss för gastroskopi.

'Du ska inte behöva vänta på det här, det är för oroligt för dig' säger hon. 'Är remisstiden för lång hos den läkaren vi använder för gastroskopi så får jag ringa din kirurg i Borås och prata med honom. Han är fortfarande din ansvarige läkare och måste ta detta på allvar. Du sa ju till honom i oktober att du mådde illa, han måste följa upp det. Men oroa dig inte, vi löser detta.'

Doktor U har fattat, hon har verkligen fattat. När man får såhär pass allvarliga magproblem efter 39 år med järnmage, och med mitt bagage - vad blir man då? Orolig. Hur brukar oro yttra sig? Ont i magen. Vad behöver man då? Någon som förklarar, berättar. Lindrar oron. Inte genom att förringa eller släta över. Utan genom att möta min blick, svara på mina frågor, undervisa, berätta vad som händer sen, och sen.

Klart jag är orolig. Men doktor U gör det lättare. Och visar mig att en del läkare väljer just det yrket för att de tycker om att ha med människor att göra. Och dessutom är bra på det. Jag avskyr ju att ha med sjukvården att göra, men när jag väl måste det, då vill jag att det ska vara så här. Se mig, lyssna på mig, förklara för mig, ingjut lugn och förtroende. Svårare än så är det inte.