Doktor Us förklaringar och lugnande ord, de lyckas jag själv väldigt bra med att bryta ner. Hjärnan går på högvarv hela tiden och så var det ju det här med min livliga fantasi, som jag har så mycket glädje av, men som ställer till det i just sådana här fall.
Och så internet. Det finns oändligt mycket information på internet, och det är ju bra. Men inte nu, för mig, i det här sammanhanget. Man kan läsa hur mycket som helst om reflux och esofagus och dyspepsi och diagnostisera sig själv med allt från alltför fiberfattig kost via glutenintolerans och irritabel tarm till cancer i bukspottskörteln. För varje artikel jag läser så går jag igenom hela skalan och hamnar givetvis i den yttersta, värsta änden. Läser det som gynnar rädslans syften. Rädslan, vars grepp jag lyckats glida ur lite, lite grann under den senaste tiden. Jag vill INTE tillbaka dit, vet hur hårt jag kämpat för att ta mig ur det greppet och fortfarande kämpar varje dag.
Jag vet tillräckligt nu, mer än tillräckligt. Detta hysteriska surfande måste få ett slut.
Min kloka vän Lilla Fi avkräver mig ett löfte. Inget mer sjukdomssurfande. När det kliar i fingrarna att fråga Dr Google, då ska jag istället skriva ett mail till henne.
Hoppas hon har en stor mailbox.
Men jag förstår att hon inte klämmer ur mig detta löfte för att göra livet surt för mig, utan för att hon bryr sig så mycket om mig.
Just därför kan jag inte bryta löftet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
4 kommentarer:
Åhhh, jag förstår dig så väl. Jag gör också precis så.
Min tandutdragning gick bättre än förra gången. Fast jag är så sjåpig så jag höll på att svimma när det väl var klart.
Tack snälla för kloka och varma kommentarer hos mig.
vonna
Känner igen känslan... till en början funderade jag också mycket på om jag skulle fråga Dr Goggle (perfekt namn!) om vad som hände flickorna. Men jag ställde mig då frågan: Vad kommer det att göra för gott?
Svaret blev ingenting. Och då lät jag bli.
Jag håller helt med din vän. Surfa hellre efter lyckliga historier om människor som överlevt cancern eller skapat sig ett drägligt liv sjukdomar till trots.
Tror att det kan ge mer styrka än att diagnostisera sig själv. Dessutom verkar du redan ha en läkare som du känner förtroende för...;.)
Nu har jag letat vansinnigt efter det försvunna K:et! Vart är det någonstans, du har helt rätt -får inte vara några felstavningar eller svarvfel... herregud, jag är ändå svensklärare snart!
Så ironiskt att det blev ett slarvfel ... suck. Ja, panik!
Skicka en kommentar