Senaste veckorna har bara rusat fram. Förra veckan särskilt, med mycket på jobbet och inte mycket tid att reflektera. Varje vecka blir liksom en egen liten värld och varje måndag morgon kliver man in i nästa.

Jag blandade ihop det och tog fel på veckorna. Trodde jag skulle till sjukhuset nästa tisdag.
Visade sig att det är imorgon. OCH nästa tisdag.

Redan ute på motorvägen får jag ont i hela kroppen. Den minns.

Rädsla är inte rationell. Inte logisk. Men den minns. Den känner.