... att jag blev överrumplad. Jag var inte på min vakt. Kanske hade jag också slarvat med att lyssna på signalerna. Med all kraft sköljer det in över mig och jag känner hur all ork, all energi, allt lugn och all förtröstan bara pyser ut, som luften ur en ballong.
Vet inte vad det är som spökar. Har fått problem med en hälsena och kan inte springa, knappt gå några längre sträckor heller. Ska det aldrig vara nog? Och så ligger den där förb...e julen o spökar runt hörnet oxå. Har alltid varit storhelgsallergiker, men har lyckats hålla det undan några år. Nu är det värre än nånsin. Inte bara det att jag är ensammast av alla ensamma, det är hela vägen fram, med hetsen, stisset. Jag som blir trött bara av att gå till Ica. Jag som gillar lugn o ro, vanliga dagar med fasta rutiner. Och så allt annat som jag inte ens orkar skriva ner.
Och så rädslan. Oron. Den tappade sugen. De ligger längst upp , som garnering på hela eländeskakan.
Och mitt i alltihop är jag. Liten, ensam, ynklig. Orkeslös. Rädd. Vad ska det bli av mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
1 kommentar:
Jag ska nog jobba i julhelgen. Men ska se om jag kommer ner till Göteborg några dagar i december och då ska vi ses och dricka vin och prata. Kram så länge vännen! Jag tänker på dig.
Skicka en kommentar