Om att rusta för vinter mitt i sommaren

Jag går och repeterar för mig själv vad jag ska säga. Vill inte klaga, gnälla eller gå till personangrepp. Bara säga att jag inte riktigt kände mig bekväm med den läkaren jag träffade, att hon inte verkade intresserad av att diskutera allt runt min sjukdom utan bara ville kolla prickarna, göra en klinisk bedömning och komma därifrån. Så jag laddar och laddar, hela förmiddagen under gårdagen. Det är lite som när det är snö o is ute och man ska ut i skogen: underställ, mössa, halsduk och varm dunjacka. Tar ett tag, men sen är man rustad att möta det som ska komma.

Det visar sig när jag ringer tidskvinnan på Hudmottagningen att jag klätt mig för vinter när det i själva verket är högsommar.

"Ja, så kan det bli ibland" säger denna vänliga kvinna innan jag ens fått ur mig 10% av underställs-snacket. "Stämmer inte personkemin så gör den inte. Och patienter är så olika; en del vill prata och diskutera, andra vill veta så lite som möjligt. Vi måste kunna tillmötesgå båda dessa kategorier. Jag vet en läkare som jag tror skulle passa dig."

God bless her soul.

Inställd operation i oktober. Den visa kvinnan förstår att det känns långt att vänta till december, när jag enligt almanackan skulle ha mitt nästa besök, utan jag får ett hos nya läkaren i november, så får vi prata och han får bedöma vad nästa steg är.

Vad skönt det känns. Det var ju allt jag ville.

Understället åker av med fart.