Stumheten finns kvar, det där filtret mellan mig och mitt känsloregister. Denna veckan har jag ändå lyckats hitta lite av de känslor som jag vet finns där. Det har varit några händelser som utlöst detta. Jag har hela tiden vetat att det finns känslor där som måste fram, som jag måste igenom, men ibland ORKAR man bara inte.
Vill bara leva och vara vanlig, och tro att det värsta är över nu, att det finns en bra framtid för mig.
Gråten har kommit till mig, vid flera olika tillfällen, ofta ganska oväntat. Jag är oerhört lättrörd, en egenskap jag inte känner igen i mig själv. Även om det inte är så kul att gråta så är jag ändå på något sätt glad att se att det finns känslor där inne och att jag faktiskt kan kanalisera dem. Vet att de måste ut, att jag måste igenom dem.
Men det är lite läskigt att inte veta vad som väntar på andra sidan. Fast jag måste dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
2 kommentarer:
Att gråta är viktigt! Det renar kroppen från stresshormoner och är läkande för själen.
Tänker på dig och hoppas vi snart kan ses IRL. Skickar dig ett fång kramar för den kommande veckan.
Ja, jag vet. Fröken terapeut har berättat om vad som händer rent fysiologiskt när man gråter och om hur det därför gör dubbelt illa att hålla tillbaka gråt, eller inte kunna gråta - både kropp o själ tar stryk.
Skicka en kommentar