Flygvärdinnebantning

Jag pratar med fröken Terapeut om stumheten inom mig. Filtret som tar bort känslorna och lämnar mig i meningslöshetens beigehet.

Hon berättar hur hon ibland brukar bläddra igenom veckotidningarna ute i väntrummet och förundras över alla bantningskurer som vi förväntas gå på. "Alla vet ju egentligen att flygvärdinnebantningen inte fungerar" säger hon, "annat än att man troligtvis går ner lite grann p g a vätskebrist när man äter bananer o sockerfria kex i tio dagar. Men man vet ju, att någon långvarig viktnedgång som håller, det ger den inte. För att lyckas med det är det ju en livsstilsförändring som måste till, och det är en process som kan ta, och måste få ta tid."

Denna plötsliga utläggning om bantning förvånar mig. Varken hon eller jag har några behov av bantningskurer, och hon är ju inte dietist utan psykolog.

Hon frågar mig om jag skulle kunna tänka mig att pröva någon av dessa 'mirakeldieter' och jag svarar direkt att för det första gillar jag inte begreppet bantning, utan är mer inne på det här med sund livsstil. För det andra blir jag vansinning på alla som vill profitera på att intala människor att de inte duger som de är.

"Det är lite märkligt", svarar fröken Terapeut, "för det är ju precis en sådan metod du vill tillämpa på ditt inre liv." Där kom poängen, med full kraft.

Som vanligt har hon rätt. Efter 'friskeuforin' har de höga bergen blivit djupa dalar. Meningslöshet - vad spelar det för roll? Vanmakt - ska jag bli sjuk igen? Rädsla - vad ska hända? Skuld - varför får jag en andra chans? Ledsen - varför känner jag inget? Ska det vara så här? Allt har samlat sig i mitt inre och skapar det här filtret jag har mot hela mitt känsloliv; stumheten inombords.

Hon berättar om Tsunami-överlevare som ett eller flera år efter det som hände upplever samma sak. Och vi pratar om det jag redan vet - jag måste igenom. Inte runt, inte vända ryggen till, inte glömma. Utan steg för steg, dag för dag, timma för timma. Ibland med lite vind i ryggen, ibland med tunga steg.
Men även för flygvärdinnedieten för själen så gäller den gamla hederliga sanningen: det finns inga genvägar. Och det måste jag leva med.