onsdag 24 september 2008

Om att ha mod att ta en jobbig diskussion

När jag frågar säger min nya hudläkare att hon inte vet. Eller mer ordagrant: "När man en gång haft ett melanom är risken att få nya förhöjd." Lite för luddigt för min smak.

Hon upprepar frasen "förhöjd risk" flera gånger men kan (vill?) inte svara på om det är så att det nästan är säkert att jag inom en snar framtid kan få nya melanom, eller om det kan gå åratal, eller kanske aldrig hända igen.

Jag förstår att det inte går att ge en procentsats, men det måste väl finnas erfarenhet att se tillbaka på? Jag upplever att hon tycker frågan är antingen konstig eller besvärande och det förvånar mig. Om man drabbats av en sjukdom, blivit botad så långt det går att se, så borde väl en av de vanligaste frågorna handla om återfall? Eller är jag unik? Hon vill avsluta diskussionen genom att erbjuda sig att ta reda på det, men då har jag redan tröttnat på dimridåerna.

Hon tittar på mina prickar, jag har typ 5-6 stycken kvar som är intressanta ur ett melanomperspektiv. 2 av dem sticker ut lite och hon granskar dem med kommentaren: "de ser fina ut, men om du vill tar vi bort dem."

Då inser jag mitt dilemma. Vad ska jag tro på? När förra hudläkaren såg pricken som var malign sa hon: "Jag kan aldrig tänka mig att den är malign, men eftersom den sitter så illa kan vi ta bort den." Och så var den malign, och en medelstor tumör. Det ger mig 2 alternativ att tro på; vet inte vilket som är värst:

1. Hon trodde verkligen att den var benign. Om så är fallet, hur ska jag veta att det är så när nästa läkare säger det?
2. Hon ljög. Hon hade farhågor att den var malign men ville inte oroa mig i onödan.

Nya läkaren vill inte ta det här diskussionerna. Hon tycker det är obehagligt och det märks. Jag blir irriterad. Varför ska det vara så svårt att få VETA saker som faktiskt gäller mig själv? Om du är osäker, säg det! Jag förstår att hudläkare inte är gudar som kan se allt, men säg då i alla fall hur du tänker.
När jag ska gå säger nya hudläkaren: "Jaha, då skickar vi en kallelse till operation då för de här två fläckarna." Som hon nyss etiketterade som benigna. Jag förstår inte ens när vi kom fram till att det var det som skulle hända. Om hon först säger helt säkert att det är benigna, varför ska de då bort? Jag har inte sagt att jag vill ta bort dem om de är benigna.

Vet varken ut eller in. Vet bara att jag vill ha en läkare som TALAR OM FÖR MIG VAD SOM PÅGÅR. Som är ärlig, rak och tydlig och vågar ta obehagliga diskussioner. Den enda som faktiskt klarat den delen hittills, det är min kirurg; på sitt eget kliniska sätt. Men ändå. Rakt, inga krusiduller.
Behöver nog låta detta sjunka in ett tag.
Orka.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår att du blir förvirrad och inte vet hur du ska ställa dig till alla vaga infon du får.
Om jag var du skulle jag ta bort de där fläckarna, bara för att slippa tänka på dem mer.
Det är inte så att man alltid ser på en fläck om den är malign eller inte, snarare är väl min erfarenhet att man ofta blir förvånad över hur ofta "vanliga, oskyldiga" fläckar är maligna.
Jag blir alltid så irriterad på de där "fläckbilderna" som vissa tidningar envisas med att ha i början av varje sommar. Om det vore så enkelt att ställa diagnos så kunde man ju screena befolkningen varje år. Jag tror att din läkare verkligen trodde att det var en ofarlig fläck som satt illa till.

PS Jag har bytt bloggadress tillfäligt DS

Lilla Lobelia sa...

Kraka, det lutar åt det, men jag är inte säker. Är rädd att det alltid kommer finnas nya prickar som är bra att ta bort 'för säkerhets skull. Måste hantera oron på andra sätt. Men jag tror jag ska be att få en annan läkare. Hade det varit en engångsgrej hade det varit en sak, men det är en människa jag ska träffa var 3e månad i 5 år...

Anonym sa...

Du gör helt rätt! Byt läkare, det gjorde jag efter att ha fått en som inte tyckte att det spelade någon roll om jag fick biverkningar av medicinen med motiveringen att jag kunde väl ligga i sängen den tid jag hade kvar att leva.