Bemärkelsedag

Det är ganska märkliga bemärkelsedagar jag firar nuförtiden. Men inte desto mindre viktiga.
Idag är det den 19 augusti. Exakt två månader sedan jag opererades. 2 månader. Mängder av tårar. Rädsla. Ångest. Skräck. Svart, djupt mörker. Men också hopp, värme, lättnad och små strimmor av ljus, i form av alla runt omkring mig som funnits där för mig.

Den andra månaden gick fortare än den första. Typ 100 gånger så fort.
Idag är jag fysiskt i princip läkt, mina ärr ser fina ut, och jag har nu tid hos hudläkare igen i slutet av september för att följa upp och gå in i deras program för melanompatienter.
Läkningen av själen går långsammare och jag låter den göra det. Det får ta den tid det tar att landa i allt detta. Även om det känns som om jag svävar omkring ibland så känns det ändå som om fallskärmen i alla fall har vecklat ut sig och att jag därmed kan landa lite säkrare. Men, som sagt: det tar tid.

Det är den bemärkelse jag tänkt mest på idag. Men en annan finns oxå.
Idag börjar jag officiellt jobba heltid, efter nästan exakt 2 års sjukskrivning, först på heltid, sedan gradvis upp till att jobba 75% nu de sista månaderna. En fantastisk skön känsla, om än inte lika dramatisk o känslofylld som den inför 2-månadersdagen.

Men - ett viktigt steg mot mitt vanliga liv. Jag längtar dit.